Född i Svärdsjö Dalarna med två föräldrar och
sex syskon ( ifall jag skulle glömma det )
Min far var busschaufför så pengar var alltid en
bristvara. Min mor började jobba utanför hemmet
först när vi sju barn ha flugit ut i stora vida
världen. Min skolgång var väl inte mycket att hurra
över då det var sjuårig skola på den tiden. Sökte
faktiskt till praktiska realskolan i Falun och kom in
som reserv men jag och min mor lyckades komma för
sent till uppropet. Det blev ingen realskola och glad
var jag. Började jobba direkt efter sjuan 13 år
gammal och har efter det aldrig varit arbetslös
under mina 58 arbetsår, mycket beroende på alla
mina ideér och olika företag. Man kan lugnt säga att
jag blev en ensamvarg med alla mina små företag.
Tycker själv att det är en bedrift att kunna
försörja sig i trettiofem år, helt ensam, med egna
idéer till fem olika småföretag i vitt skilda
branscher och utan någon specifik utbildning. Vid
varje nystartat företag var man ju tvungen att
försöka se ut som om man visste vad man höll på
med. Det skulle lysa erfarenhet om mig vilket det
kanske inte gjorde alla gånger men kunder kom och
allt rullade på men visst var det många kallsvettiga
nätter ibland och nära konkurs men då fick man ta
fram plan B och försöka ordna till det. Och det
lyckades.
EN DEL AV MITT LIV
Välkommen
Dokumentationen är främst tänkt för min egen del
men då jag vet att många besöker min sida eftersom
den har funnits på nätet i minst 20 år. Den har ca.
600-1000 besök /mån så det kan inte hjälpas att
sidan blir lite offentlig ändå. Antar att inte många
kan vara intresserad av mitt liv men om du ändå har
förirrat dig hit och orkar läsa allt detta så får jag
vördsamt tacka.
Lycka är inte pengar
Lycka är
nya sängar
Fånga drömmen i flykten
Jag drömde en hel del som liten och gör det
fortfarande. Drömmar som jag ofta också
kommer ihåg. De flesta drömmar försvinner
snabbt efter uppvaknandet men vill man
komma ihåg dem så måste man fånga
drömmen i flykten. Ett bra sätt är att skriva
ner drömmen på papper. Det kan också funka
med att man tänker om drömmen i sitt huvud
flera gånger medans den är färsk. Då kan den
fastna för alltid. Såsom dessa två drömmar
som jag ofta drömde som liten:
I en dröm kunde jag flyga som en fågel. Jag
stod på en bergstopp och tittade ner på de
stora fälten. Efter lite tvekan så kastade jag
mig rakt ut i luften och hoppades att jag inte
skulle störta. Det funkade. Jag flaxade lite
lätt med armarna och svävade sedan ljudlöst
över ängar och berg precis som en fågel.
Vilken härlig känsla det var. Helt obeskrivlig!
Tråkigt nog så kommer jag inte ihåg hur
landningen gick till. Men eftersom jag drömde
samma dröm flera gånger så antar jag att
landningen gick bra.
En annan dröm som återkom var inte lika
trevlig: Jag såg ett metalliskt klot som kom
rakt emot mig. Sakta, sakta växte klotet och
såg mer och mer hotfullt ut. Ett klot i
rymden var på väg rakt emot mig. Spänningen
stiger ju större klotet blev. Men det såg inte
ut som en planet trots att det var lika runt
och fint. Den lite glansiga metallstrukturen
var alldeles slät. Inga oceaner eller landskap
kunde urskiljas. Det var ett metallklot och
det kom närmare och närmare. Till sist
försvann rymden i periferin och klotet täckte
hela mitt synfält. Det var då jag vaknade och
reste mig upp i sängen svettig och rädd.
Ja, det var de två återkommnde
drömmarna som jag kommer ihåg än idag från
mina barndomsnätter. Om de ville säga mig
något så vet jag inte vad.
Denna sida var förr min företagssida för
som såldes 2014. Jag använder nu denna sida till
att skriva ner händelser från mitt långa arbetsliv.
Började jobba vid tretton års ålder. Pensionerade
mig vid 71 års ålder och har under den 58-åriga tiden
aldrig varit arbetslös.
Några år som springschas vid Konsum Svärdsjö samt
Blids bokhandel Falun
5 år i Livsmedelsbranschen Söderholms livsmedel
Falun samt Ce-Jis kolonial Falun
1 år på Skultunaverken
1 år på ASEA Västerås
Samt några extraknäck för att få ekonomin att gå
ihop.
5 år i bensinbranschen 2 år vid Shell i Skultuna samt
3 år vid Shell i Falun
Omskolning vid 29 års ålder i ett år. Läste in 7-8-
9:an.
2 år på Vårdgymnasiet i Falun
5 år vid Falu lasarett som undersköterska vid
hjärtavd. 27 Infektionsavd. 51 samt medicin och
psykavdelningar.
1979 Började mitt företagarliv.
Företag 1 Hagströms Lack & Rostservice
Företag 2 Warbo sprutmåleri
Företag 3 Falu Videoproduktion
Företag 4 Haga Sol
Företag 5 Warbo Kök
Också en kort utbildning till Zonterapeut, som jag
höll på att glömma eftersom jag aldrig utövade det
yrket.
Allt kommer lite Huller om Buller. Minnen t.ex. kan
dyka upp lite var som helst på hemsidan.
När jag nu ändå är inne på drömmar
…så måste jag berätta om en dröm som jag
drömde när jag jobbade på hjärtavdelning 27.
Vi skulle gå ronden en morgon och jag var med
hållandes en bricka som det var borrat lika
många hål i som det fanns patienter. I hålen
stack det upp tändstift (sådana som det
sitter i bensinmotorer). Vid varje säng vi kom
fram till tittade doktorerna på mig och
frågade, - Hur mår 2:an 1 idag då? Jag
tittade på det tändstiftet och sa, - Det
gnistrar men inte så starkt, - Hmm, lät det då
från de vita långrockarna. Vi gick vidare till
nästa säng och upprepade proceduren, 2:an 2
då? Frågade läkarna. Jag tittade ner på
tändstiftet 2:2 och sa, - Oj, här gnistrar det
som bara den. Här finns det livsgnista. Ja, så
fortgick hela ronden och allt kändes helt
normalt. Klart som korvspat att man måste
kolla livsgnistan på patienterna. Men allt i en
dröm känns ju helt självklart och normalt hur
sjukt och konstigt det än är när man
återupplever drömmen i vaket tillstånd.
Som sagt, vi var fattiga men vi barn kände väl inte
av det så mycket. Utom en gång när vi tre pojkar
fick nya sängar. Stålrörssängar som såg ut ungefär
som dagens billiga extrasängar man köper på Jysk.
Det var s.k. tripp trapp trull sängar som man kunde
skjuta under varann. Lyckan var total och vi ville
lägga oss extra tidigt den kvällen. Har väl aldrig
hänt förut men nu hände det. Sängarna hade vi fått
av Rädda Barnen eftersom vi var ett barnrikehus
men det bromsade inte vårt lyckorus. Både sängar
och barnen på bild är modernare än det såg ut på
den tid det här gälller, kanske år 1950. Vi hade
t.ex. ofta hemstickade långstrumpor på oss som
kliade något infernaliskt. Alla vi pojkar hade också
något gemensamt som inte var så roligt för vår
mor. Nämligen att vi kisssade i sängen ibland.
Förstår idag inte hur vår mor orkade med 7 barn
inom ett 10 års intervall. Inte många som skulle
klara det idag. Dessutom hade hon sällan råd att
handla annat än billiga ingredienser till all mat hon
måste fixa flera gånger om dagen till alla 9
personerna i familjen. Som om inte det räckte så
var vår far dessutom otrogen och skaffade ett
barn till på annat håll. Jag hoppas att du nu är i
paradiset vår kära mor!
Det är du verkligen värd!
Som barn var jag en sensibel grabb med
mycket känslor och funderingar. Kommer ihåg
att jag trodde att jag var speciell jämfört
med andra och alla visste om det men ville
inte visa det för mig. Det var ingen bra känsla
för den gav mig dåligt självförtroende. Bara
en sån sak som att jag hade utåtstående öron
fick mig att känna mig annorlunda. I skolan
retade dom mig en gång för Dumbo (elefanten
som kunde flyga med sina stora öron) då blev
jag så ledsen så jag spände på mig skidorna
och skidade över ängarna hem till mamma.
Minns ej att det hände någon mer gång.
Öronen rättade till sig när jag kom upp i
tonåren. Gudskelov. För övrigt rullade
skolgången på utan några större intermezzon
som jag kan komma ihåg.